…och inte kommer det så mycket mer nu eftersom jag ska gå och lägga mig nu, ska jobba i natt. Men det har börjat hända saker igen i alla fall, har kommit igång med träningen och börjat sköta kosten igen. Så planen är att det ska börja hända saker här igen, men inte mer idag.

Min kära pojkvän tycker att jag ska uppdatara min vikttabell, inte den här utan den som jag har för mig själv (och honom). Men jag är inte säker på att jag vill det, eller förresten, jag är säker på att jag inte vill det. Så det så!

Svar: det går inte alls. Eller jo, vikten finns där och den kommer inte att försvinna/minska om inte jag skärper till mig igen. Det som började så bra, trots deppighet när P var utomlands, har nu gått helt i kras. Jag äter helt fel och skriver definitivt inte upp det jag äter. Varför? Som vanligt så har allt det jobbiga kommit i vägen och nu med tillägg av lite osynlig stress. Och jag skriver osynlig för att andra inte ser den, för dem (och främst då mina jobbarkompisar) är jag samma lugna Maria som jag alltid har varit och det kan inte alls förstå att jag är stressad. Men det är jag. Som ännu en ful ovana, förutom att äta helt fel, så tar jag inte tag i några av de saker som faktiskt går att lösa och som skulle minska stressen, utan blir mer eller mindre apatisk och stressen ökar.

Maten, vikten, okynnesätandet. Blir så trött på mig själv. Tänker att nu får det minsann vara nog, att nu får jag skärpa mig igen. Och så går jag och handlar och allt det är bortglömt. Det här är inget nytt. Så här har jag alltid varit. Som vanligt har jag svårt att ta mig ur det och just nu känns det som en omöjlighet. Fast springer gör jag fortfarande och jag tänker inte sluta. Kan fortfarande inte förstå att jag blivit en sån där som tycker om att springa, en sån där som faktiskt tycker det är kul. Helt obegripligt.

Ingen höjdartid, men ändå, första milen!

Ett lopp till i år blir det, nämligen Topphälsas lopp Topploppet. Hämtade min nummerlapp idag…

Det halsonda gav inte med sig över natten och i morse vaknade jag med feber och halsen hade blivit sämre. Funderade ett tag och sedan ringde jag och sjukanmälde mig för de två kommande nätterna och tur var det, för jag har inte blivit piggare under dagen.

Dagen har spenderats i soffan, förutom en halvtimme då jag hade en stylist här (ska sälja min lägenhet). Jag hoppas att detta går över snabbt, vill inte vara sjuk nu när jag kommit igång med träningen igen.

Just ja, jag lyckades ta mig till ICA också för att införskaffa mer Pepsi Max (bland annat). Köpte av gammal ohejdad vana också tröst för att jag är sjuk…men usch, det kändes inte kul och var inte alls gott. Men jag åt en del ändå, men resten ska kastas…

Blev en tur till Jälla och deras spår på 6 km (men som är mycket kortare) på tisdagskvällen. Nu är det sovdags och jag har ont i halsen, inte bra.

Ännu en månad har gått och hösten är här – underbart! På Funbeat har jag två träningsmål, det ena är att komma ut och springa eller gå 16 gånger och det andra är att röra på mig i minst 1206 minuter. I augusti lyckades jag med båda.

Jogg/gång: 21/16 (131%)
”Rör på fläsket” (Ja, jag kallar det så.): 1416 min/1206 min (112%)

Och angående gårdagen så kom jag faktiskt ut och sprang, kändes otroligt bra. Åt lite mer kolhydrater igår, kan bero på det.

För första gången på länge så känner jag faktiskt inte för att ge mig ut och springa, vilket är ovanligt eftersom jag den senaste tiden längtat efter det. Men inte idag, känner mig bara trött och hängig efter att ha suttit i skolan hela dagen på tråkiga föreläsningar. Sen fick jag ett sms som gjorde mig ledsen och fick mig ur form…

Det är ingen bra dag idag.

Får se om jag kommer ut eller om jag springer i morgon istället.

Idag är en sån där dag då jag helst av allt hade velat lägga mig i ett bad med en bra bok, ett stort glas med kall Pepsi Max och mängder av smågodis. En giffelpåse från Pågen hade inte heller suttit fel, som lunch eller middag till exempel. Och så klart glass, frukost? Pringles som mellanmål. För sån är jag, jag tröstäter när jag mår dåligt och är ledsen.

Men det har jag inte gjort.

Iställer för tröstätning händer det ibland när jag mår dåligt att jag tappar matlusten helt. Det hände en gång efter jag skiljt mig och jag gick ner 8 kg på två och en halv vecka. Det hände senast förra sommaren då jag var sjukskriven. Idag hade det kunnat vara en sån dag.

Men det var det inte.

Jag har tvingat mig att äta och jag har förbjudit mig att gå till ICA. Så vad har jag gjort i stället. Ingenting. Ingen träning, ingen städning, ingen läsning, inget alls.

Nu ska jag bada. Utan godis men med Pepsi Max.