Jag satt och funderade på om jag skulle belöna mig själv med något om jag sköter mig nu de sista dagarna med Rivstart. Varför? Jo, för en annan fundering jag har idag är om jag ska ta mig till ICA för att köpa smågodis och sen ta ett varmt bad.

Så vad skulle jag då vilja ha som belöning? Någon behandling härifrån skulle ju inte vara helt fel. Fast det var ju en sak, min ekonomi tillåter inte sådana utsvävelser denna månad. Synd.

Jag har medfödda knäproblem och har opererat mitt vänstra knä två gånger och mitt högra en gång. Att springa har aldrig varit min sak, eller vi ändrar det där – kondition har aldrig varit min sak. På gymnastiken under skolåren var jag inte med på alla aktiviteter, bland annat inte friidrott (förutom kula). Jag fick inte springa, jag fick inte syssla med saker som innefattade hopp. Inse att jag alltid blev vald sist, när det gällde allt.

Kondition som sagt var aldrig något för mig, allt som var ansträngande hoppades över med förklaringen att jag skulle få ont i mina knän. Samma sak när det gällde tråkiga saker för övrigt… Och så fortsatte det hela livet. Till förra året då jag bestämde mig för att gå och köpa skor. Frågan var om de skulle komma att användas eller om det skulle komma att stå i garderoben och aldrig användas.

Men de kom att användas, den första rundan (eller om man nu kan kalla det en runda) ägde rum den 17:e maj förra året. Jag följde ett schema på fyra veckor från tidningen Topphälsa som utlovade att man skulle orka springa en halvtimme när det fyra veckorna hade gått. Och det stämde, men det trodde jag inte den där första dagen när jag knappt orkade en minut. Fyra veckor senare så sprang jag 40 minuter utan att gå något alls, dessutom så tyckte jag om det. Helt otroligt!

Denna ”säsong” så kom jag inte i gång, en orsak till att jag inte gjorde det var att jag kände mig trött och orkade knappt gå upp för trapporna upp till min lägenhet. Det visade sig att jag hade ett blodvärde på 86. Men efter att ha knaprat järntabletter (och även medicin mot orsaken) så hade jag efter fem veckor höjt värdet till 133, till och med bättre än vad jag brukar ha. Då bestämde jag mig för att komma ut och springa igen, två veckor innan iFormloppet skulle gå av stapeln.

Två veckors förberedelser för ett lopp, även om det ”bara” är ett motionslopp på 5 km, är lite. Jag hade nästan inte sprungit något alls sedan slutet av augusti året innan när jag gav mig ut en kväll. Jag hade planerat intervaller men det kändes bra i benen och jag sprang otroligt nog hela min runda på 5 km. Visst, det gick inte snabbt, men jag orkade hela! När dagen för loppet väl var inne så jag inte alls sugen på att springa men när jag väl kom igång kändes det hur bra som helst och det var lika kul som förra året, även om hastigheten inte fanns där än.

Att jag har börjat springa/jogga och dessutom tycker om det är ganska otroligt när jag tänker efter, hade jag aldrig trott för så där 18 månader sedan. Men tycker om det gör jag, så pass mycket att jag längtar (!) efter nästa gång det är dags. Idag har varit en sådan dag, jag har verkligen velat ut men nästa inplanerade pass är på måndag så idag fick jag nöja mig med en promenad med ljudbok i öronen. Visserligen inte helt fel det heller…

Nu sova.

Jag har nu kört Rivstart (på Gi Viktkoll) i fem dagar och det har fungerat bra, visserligen har jag svårt att få i mig tillräckligt med protein men kolhydraterna har jag klarat att vara utan. Inget fuskande, inget giffelätande trots att min kropp har skrikit efter tröstätning på grund av att jag mår dåligt. Fast det blev en liten tårtbit på jobbet en natt, min kollega fastar nu eftersom det är Ramadan och äter en massa gott på nätterna. Kunde inte riktigt säga nej då, men det var en liten bit och efter jag hade ätit den kände jag mig bara uppsvullen. Det var gott men verkligen inte värt det.

Idag var det dags för vägning igen och jag hade lite förhoppningar att det skulle vara ett relativt stort minus eftersom jag inte gick ner något förra veckan. Och jag blev nöjd, minus 1 kg! Den totala viktminskningen är nu 6 kg, så hur skulle jag kunna vara annat än nöjd.

Angående humöret och hur jag mår så är det ungefär detsamma som förr, men jag har tagit ett steg i rätt riktning. Ett steg som jag hoppas att jag inte får ångra. Så idag blir det att skicka iväg en hel del ansökningar…

Mått och vikt är införda och jag måste säga att jag är nöjd med det minskade midjemåttet, mycket nöjd. Minskade inte i vikt förra veckan men det tänker jag inte på utan jag fokuserar mer på centimetrarna, viktminskningen kommer så småningom. Gå och kolla vet ja!

Sedan den 19 juli så använder jag mig av GI Viktkoll och jag har fram till denna vecka kört ”Nystarten”, deras mellanfas. Nu när min Fina P är borta i två veckor (tekniskt sett bara 10 dagar men vi ses inte på 2 veckor) så kör jag deras ”Rivstart”, det vill säga den fas då man äter minst kolhydrater. Tänkte göra det dessa två veckor, lättare när jag är själv och inte behöver tvinga på P mina idéer. Sen går jag tillbaka till ”Nystart” igen.

När det kommer till träningen, eller joggningen, så får den ligga lågt nu när jag kör Rivstart, bara lågintensiv dessa veckor. Tanken var egentligen att jag nu skulle påbörja träningen för att förbättra min tid på fem kilometer, vilket påminner mig – har inte skrivit något om iFormloppet än. Nå väl, det får vänta ett tag. Men springa tänker jag göra och det efter ett träningsprogram på Nike+. Jag började i måndags med en kort runda på 3.2 km, i morgon är det dags för en längre på 4.8 km, men lugnt tar jag det.

Idag blev det annan lågintensiv träning, en promenad ner på stan för att köpa en ”laptopkudde” att ha under min Mac. Den jag redan hade passade inte så bra eftersom Macen gled på den plus att den var lite för hög för att det skulle vara skönt. Den gamla passar mina PC:ar, men inte min lilla svarta MacBook (eller nåja, P´s gamla MacBook).

Det blev en te på Barista också, ensam med min smartphone och alla på Twitter och Wordfeud. Satt där i cirka 40 minuter innan jag gick vidare. Och jag drack ”vanligt” te och ingen chai latte, duktiga jag. Dessutom hade jag inget sötningsmedel och inte heller någon mjölk.

För övrigt mår jag skit just nu, skulle gärna vilja se en ändring på det.

Äntligen ledig efter en helg på jobbet, jag behöver verkligen vara ledig. Jag behöver verkligen vara ledig mer än vad jag är, men med mitt schema… Ja, vad ska man göra annat än att kämpa på. Med tanke på att jag sov till halv tre så passade vädret idag (läs måndag) alldeles utmärkt, regn och åter regn. Jag hade planerat att bara slappa och ta det lugnt men så var det ju det hela med att jag skulle ut och springa och att jag dessutom hade tvättstugan, så så mycket slappande har det inte blivit. Har också tagit en promenad till Stadium eftersom jag ville/behövde köpa ett par nya långa löpartights, i spöregn.

Ut och sprang kom jag, skriver mer om det i morgon (läs senare idag) och om Rivstarten jag kör nu. Plus att förra veckans siffror även ska redovisas.

Hur som helst, det känns som hösten är här. Kvällen, de senaste timmarna i alla fall, har spenderats i soffan i min favoritmyströja och mysbyxor. Varit lite kyligt så te har druckits plus att jag invigt min nya pläd (den rosa jag har över axlarna på fotografiet, och jo, det är en pläd köpt på Hemtex men känns mer som en sjal vilket den kommer att användas till här hemma).

Nu sängen.

I morgon går iFormloppet i Stockholm och jag ska även detta år springa 5 km, ska bli kul! Tyvärr har inte ”säsongen” riktigt varit precis som jag hade tänkt och jag har bara sprungit de två senaste veckorna, inte den bästa förberedelsen kanske. Men så kan det vara ibland men nu har jag åtminstone kommit igång och det känns bra. Visserligen strular kroppen fortfarande men blodvärdet har åtminstone återhämtat sig. Jag sprang/gick Blodomloppet tidigare i år, ingen höjdartid så mitt mål med morgondagens lopp är att förbättra den tiden. Jag klarar inte av förbättra tiden från förra årets iFormlopp men Blodomloppstiden ska slås, ordentligt hoppas jag.

Jag hade lite mardrömmar idag (har jobbat natt) om att jag hade glömt min nummerlapp och att jag inte hade betalat så det slutade med att jag gick runt och tiggde pengar för att kunna betala. Det slipper jag göra i morgon.

Men nu middag, blir lax och gröna bönor med limesås.

En bra vecka när det gäller träning och mat, har haft en bra nivå vilket resulterade i ett minus som jag verkligen är nöjd med! Minus 1,5  kg! Känns skönt att få resultat på vågen eftersom jag annars när min kropp och mina hormoner krånglar inte brukar få det. Eller så har det i alla fall varit när jag viktväktat, kan ju vara så att GI passar min kropp bättre. För tidigt att dra några slutsatser redan men nog känns det som jag mår bättre av att äta så här.

Förresten är det inte bara på vågen som visar lägre siffror nu, det gör även måttbandet. Nästa vecka kommer det nya måttsiffror, har bara haft lite koll på midjemåttet.

Igår hade jag en dag då jag inte skötte mig när det gällde kolhydrater. Det var nämligen barnkalas för älsklingens söta systerdöttrar och den otroligt rara, snygga, charmiga, söta, snälla, rara, trevliga, roliga och vackra svägerskan hade ordnat ordentligt med goda bullar och annat gott, för att inte tala om både lunch och middag. Duger det?! *ler* (Bara några snälla ord om svägerskan som tycker jag är alldeles för dålig på att blogga för tillfället.) Så igår skippade jag allt vad begränsningar heter och åt så det stod härliga till. Nya tag nu och jag hoppas på ett fint minus på fredag då nästa vägning blir.

Ett magert resultat blev det denna vecka, något jag kände på mig. Har ätit bra, tränat bra men tyvärr har kroppen och hormonerna krånglat. Eller de krånglar hela tiden men denna vecka bestämde de sig för att vara lite extra jävliga. Kan också vara så att min kropp tycker att jag ätit lite för lite med tanke på att jag motionerat mycket mer. Bara att fortsätta kämpa och hoppas på bättre siffror nästa vecka.

Några minuter kvar innan fredagen övergår i lördag och jag kom på att jag inte hade berättat vad som var i paketet igår. Jag har länge varit sugen på att köpa en klocka med GPS att ha när jag springer, tekniknörd som jag är. Hade tänkt vänta tills jag kommit upp i ny nivå på Nike+ men efter att min fotpod krånglade i tisdags så beställde jag en klocka på en gång, som en liten sommarpresent till mig själv. Jag har alltid blivit mer motiverad till olika saker om jag har någon teknisk pryttel att roa mig med, vare sig det gällt viktminskning eller träning. Efter att ha provat min Garmin Forerunner 110 på en promenad så tror jag nog att detta fortfarande stämmer. Har kollat vägen vi gick både i Google Earth och deras egen Garmin Connect, fått ut hastighet per kilometer och mycket annat. Att man dessutom kan importera sin träningsdata till Funbeat som jag sedan tidigare använder är också ett plus. Me like! Ska bli kul att springa på söndag igen!

Hämtat ut paketet nu…