Idag när jag sov så fick jag ett sms om att jag har ett paket att hämta ut. Tänker inte berätta vad det är nu men det är något som har med träning att göra. Berättar mer i morgon.

…men jag måste bara skriva några rader om att jag är tillbaka. Nya tag med vikten, denna gång med hjälp av GiViktkoll. Jag har alltså lämnat Viktväktarna denna gång och jag hoppas att det här ska fungera bättre. Jag provade dem en snabbis för några år sedan men tyckte då att de inte passade mig, nu ger jag dem en ny chans och så är efter 16 dagar känns det bra.

Sommaren har varit tung på det personliga planet, dels har min kropp krånglat vilket gav mig ett blodvärde på 86. För att få bukt på det så äter jag medicin som jag mår dåligt av och som fortfarande delvis inte har hjälpt. Medicinerna har fått mitt humör att gå upp och ner, vilket har fått mig att äta, äta och äta. Men mitt blodvärde är åtminstone uppe på 133, något som jag verkligen kände av igår när jag orkade springa min första 5K trots att jag är helt otränad. Eller kanske inte helt eftersom jag har cyklat och promenerat en del. Sprang inte på någon topptid men nu känns iFormloppet om några dagar inte helt oöverstigligt i alla fall.

Första veckan har förflutit och veckans vikt är inskriven. Ett minus. Sånt gör mig glad. Saker som däremot inte gör mig glad är att jag varit dunderförkyld de senaste dagarna och därför inte kunnat rört mig som jag velat. Det är så typiskt att man ska gå och bli förkyld när man precis kommit igång med löpningen igen. Eller kommit igång kanske är att ta i men jag hade åtminstone varit ute på två kalibreringsförsök och en riktig runda (på 3 km). Hur som helst så hoppas jag att förkylningen nu är på väg att ge sig, började förra fredagen (och det skyller jag helt och fullt på att jag spenderade 16,5 timmar av 24 på jobbet) för att sen bli värre några dagar denna vecka, för att nu (förhoppningsvis) försvinna lagom tills det är dags spendera en helg på jobbet.

En annan lite mindre rolig sak är att jag mätt mig och som vanligt är de siffrorna tråkiga att se så här i början på en viktminskningsperiod. Men de ska ju bli bättre!

Och hur har det gått med ätandet och införandet av allt ätbart i checklistan? Nja, det har väl gått så där. Började starkt med att föra in allt, sen blev det nästan allt, för att sen bli inget. Och det är inte bara nyttiga saker som ätits, i fredags efter monsterpass på jobbet så blev det till exempel ett besök på Max med bland annat en lyxshake (som jag räknade ut innehöll 19 (!) propoints). Men jag har fört in saker på listan och det är bra, min plan var att inte gå ut stenhårt på en gång utan ta det lugnt för att komma in i det igen. Så från och med i dag så är det dags att bokföra saker igen.

Igår snörades löpskorna på för andra gången denna säsong, målet var att springa tillräckligt långt för att lyckas kalibrera mitt Nike+ Sportsband vilket jag även lyckades med. Sprang 1,4 km, ungefär 11 minuter tog det så snabbt går det inte. Jag är mest glad över att ha kommit igång igen och planen är att springa en längre runda i morgon (intervaller). Målet är fortfarande att springa iFormloppet (vilket jag förmodligen kommer att göra tillsammans med syrran) och Tjejmilen i år. Dessutom ska springa/gå Blodomloppet med mina jobbarkompisar nästa månad, har inte sprungit så mycket jag hade planerat inför detta men man kan ju alltid gå en del av vägen. =)

Sen den första dagen jag började med Viktväktarna, någon gång hösten eller vintern 2001, så har jag haft som målviktsbelöning att köpa en digital systemkamera. Och jag har varit duktig, eller hur man nu ser det, eftersom jag faktiskt inte har köpt mig någon sådan hur gärna jag än har velat. Så när jag når min målvikt, vilket jag ska göra (så klart) så är det jag som köper mig en sådan.

Men man måste ju belöna sig med lite annat på vägen mot målvikt, för att hålla motivationen uppe eller något sådant. Eller helt enkelt för att det är kul med nya saker, kläder, upplevelser…you name it. En sak som jag vill köpa är en hängande berlock från Pandora i form av en lite guldstjärna, mycket för att den påminner mycket om de belöningar som Viktväktarna själva delar ut. Vet inte om de fortfarande gör det till dem som går på deras möten, själv så viktväktar jag ju online, men tycker det skulle vara en kul belöning. Frågan är när, om man ska köpa den när man har hållit sin målvikt en viss tid (då får/fick man en stjärna att hänga i sin nyckelring hos VV) eller om man ska köpa den någon gång på väg mot målvikt. Hmm, får klura på det.

Oj, vilken nystart det blev i år då. Obs, ironi. Senaste inlägget var i januari och då var jag upp på 81,6 kg, något som jag då tyckte var vedervärdigt. Och det är det verkligen. Men. Det har varit mer kilon på vågen i år, 83 stycken för att vara exakt. Gräsligt. Helt. Klart. Gräsligt. (Och jag vet, de finns de som väger mer, men jag utgår från mig själv och endast från mig själv. Inga jämförelser med några andra.)

Hur det har kunnat bli så här? Ja du. Bra fråga. Har inget bra svar. Vet att det varit mycket som snurrat i mitt huvud med studier och jobb och folk (läs exman) som varit här och snokat. Har sagt till P flera gånger att jag inte haft huvudet med mig och att det därför inte har fungerat, och så har det varit. Jag måste ha huvudet med mig för att det ska fungera. Och vad jag menar med att ha huvudet med mig är inte lätt att förklara, egentligen. En sak är säker, det får inte vara för mycket som spökar omkring och det har det varit.

Men hur som helst så hoppas jag att det nu ska bli lite ändring. Små tecken har börjat visa sig att en ändring är på gång och jag ska verkligen försöka kämpa för att denna ändring ska bli bestående och växa sig stark. För så här kan jag inte fortsätta. Så är det bara.

Tillbaka till ämnet: premiärtur. För ett par veckor sedan köpte jag ett Nike+ Sportsband för att slippa ha min gamla iPod Nano med mig. Sedan dess har armbandet legat på vardagsrummet och inget mer har hänt. Förrän idag då jag snörade på mig mina skor för att ta en kort runda för att kalibrera den. Jag mätte upp 800 meter med hjälp av iForms Mät din runda och gav mig sen ut och joggade i solskenet. Kommer in igen och datorn säger att jag bara sprungit 780 meter och att kalibrering därför inte är möjlig. Men ååååh, så typiskt. Får mäta upp en längre runda till i morgon och prova igen.

I alla fall, dessa 800 meter tog 6:04 att springa och jag måste säga att jag blev lite imponerad av mig själv att jag inte var heldöd efter dessa minuter. Och framför allt, att jag orkade springa i sex minuter. Jag minns hur det var förra våren då jag började springa och jag körde intervaller med en minut jogg och en minut gång, jag var helt död efter en minuts jogg och orkade knapp hela minuten. Jag skämtar inte. Jag var verkligen helt död. Nu i år orkade jag sex minuter, och visst tyckte jag det var jobbigt men inte alls på samma sätt som förra året. Och detta trots att jag är otroligt otränad just nu, har mer besvär med min hosta (dock inte när jag springer) och jobbigare med andningen än vad jag brukar ha (detta alltså i vila).

Pladdrat färdigt för stunden, nu dags för lite lunch och sen blir det en promenad i solskenet. Lyssnar på bra bok och vill höra mer.

Nystart. Omstart. Eller helt enkelt start. Dags att ta itu med vikten, igen. Den senaste tiden har jag ätit en hel del fel, det vill säga många gifflar, och jag som var nere på 75 kg i höstas är nu uppe på 81,6 (!). Inte bra alls. Varför jag ätit så många gifflar? Jag har funderat på det och jag vet inte riktigt varför, men jag har en gnagande oro inom mig och den har funnits ett tag nu. Den gnager och gnager och när det gnager och jag inte vill tänka på det, då äter jag.

Även att jag gått upp i vikt kan få mig att äta och det är dags att vända den trenden nu. Inte gå upp mer utan nu ska jag ner, ner till målvikt en gång för alla. Så är det bara.

Nytt år, nya möjligheter, nya överraskningar. Eller vad säger du om de nedanstående bilderna sötnos? (Bilderna är klickbara.)